Solstrale... DEN STULNA PUSSELBITEN
kylan svepte genom det solbadande rummet kylan från fönstret gjorde skuldrorna stela...
på bordet låga pusslet utlagt i sin helhet plötslig insikt - en pusselbit saknades!!!
han såg allt uppenbart klarna inför honom pusselbiten han hade gömt den för henne... bara för att hon skulle sitta där utan den utan att kunna fråga honom vart den var
egentligen brottades han med sin egen skuld
hon kände det isande draget i sin nacke en åminnelse om behandling hon utstått att hålla av honom och alltid ställa upp
nu förstod han först vad han hade gjort han missunnade henne lugn i frid och ro delen av veckan han inte var hos henne då skulle hon ockuperas av hans dumhet fast han insåg det inte på egen hand, ... ...
att hon var hans förlorade pusselbit i livet så varför? ja varför plågade han henne då?
hennes blick vandrade mellan raderna i boken där tydde hon in det budskap som gått förlorat nu var det försent, eller var det? fanns det lisa?
han försummade sitt hem, henne och sig själv mest förlorade han självrespekten i sin ignorans
och hösten den kom så hastigt på och livet ja livet det förvandlades till en kylig frostnupen verklighet
det måste föras i ljuset det som gömts i skuggan första steg till förändring kanske var pusselbiten symbolen att han allt för ofta skyllde ifrån sig...
Fri vers
(Prosapoesi)
av
Solstrale
Läst 232 gånger och applåderad av 12 personer Publicerad 2021-10-18 09:23
|
Nästa text
Föregående Solstrale
Senast publicerade
LÅT HJÄRTAT VARA MED VID ALLA BESLUT ÖDELÄGGELSE AV ETT HJÄRTA NÄR VI ÄLSKADE II NÄR LÖGNERNA BLEV EN SANNING VAD SEENDET KAN UTGÖRA FÖR HINDER ATT KLAGA ELLER INTE KLAGA = VISAT CIVLIKURAG ELLER INTE HON ÄR JU ETT SOLSKEN ANTROPOMORFISKA DJUR I JULEÅ - Resumé Adventskalender 2023 Se alla |