Vid sidan av stigen vi plötsligt hör,
mellan forntida jättars mörka pelarrad,
i rymden en lovsjungande bevingad kör,
oändligt vacker och försommarglad.

Vi går in i en mäktig katedral,
de glittrar i gråbergshällens vattenskålar,
vitsippslunden guldförgyller heligt sakral,
ur valvet sköra, himmelska strålar.

Under den skuggande hasselns grenar,
där vishetens fåror åldrarna mejslat ut,
böjda över mossbelupna altarstenar,
renaste tempel vi funnit till slut.