Att skriva dikter är att tolka livet,
det liv man lever själv och andras liv.
Det är ett angeläget tidsfördriv,
men resultatet stundom överdrivet.

Att skriva dikter är att få det skrivet,
som ambitionen manar med sitt "Skriv!"
Det blir då alltid någonting, ett "bliv"
av det som annars aldrig blivit blivet.

Visst kan man undra över diktarens motiv,
när svaret aldrig kan fås fatt som givet
och ofta faller för kritikens kniv.

Men bortom tolkningen, om än naiv,
tar diktaren med den initiativet,
att söka fatta något av sitt eget liv.