Hela staden är ett dårhus. 

I en sjuk gemenskap försöker 

man rabiat att upprätthålla 

en lögn som har blivit till 

sanning, och det är ingen 

som vågar vara med sig 

själv för det inre är 

bara ett tomt kaos av 

drömmar som gick i kras. 

Hela samhället är ett 

dårhus och jag försöker 

att hålla mig undan för 

jag vill inte bli smittad 

och lockas att gå in i de 

oöverskådliga labyrinternas 

virrvarr av förställning,

svek och vansinne som 

är så utbrett att det är 

normalt och helt OK.