en utfyllnad
som gränsar
till gränslöshet
---
bruklig aktsamhet bör iakttas,
minsta vibration
kommer göra skärvor
av oss
---
våra ansikten
spelar på
genljudande asymmetri

vi förstår tystnaden
som råder
---
konflikter kan inte existera
utan högljudda argument,
den nakna ljudbilden
bjuder på ett pacifistiskt lugn
---
känner
kravet

med misströstan
i andetagen,
återhållsamma i takt
och kraft
---
för att inte bryta
det monokroma,
för att inte säga för mycket
för att inte kapitulera
---
pressar vi
bröstet mot
orden

vi förblir
stilla
ifrågasätter inte

vi litar
blint
på det
som är

för vi
är på
gränsen
till ensamheten