Jag minns ditt leende
och dina glittrande ögon.

Jag minns hur vi vandrade i stormen
och gick hem för att värma oss vid brasan.

Jag minns hur vi såg på film tillsammans
och kommenterade det som hände.

Jag minns hur vi lagade mat
och åt,
och pratade,
och skrattade med hjärtat.

Jag minns den analoga tiden.
Nu är allt jag får av dig
några tecken på min dataskärm.
Det är välkommet,
men jag saknar ditt varma leende.