ARKEN

Frågan söker sitt svar
på den övergivna arken
Jag ligger kvar
och vill varken

stanna i ensamheten
eller lämna denna båt
för att möta samveten
som drunknat i sin gråt

och begravts i jord
och inte får nån luft
till att formulera ord
om det liv som är tufft

Men min värmande vän
Det är väl den
som leker än
och lever med elden

Vännen bor någonstans
i det liv som aldrig fanns
men har en sann substans
som ger mig den nyans

som får mig att vakna
och sluta söka de svar
som ingen kan sakna
om vännen stannar kvar

För det är väl den
där ångesten som bränner
och den där elden
som gör att jag känner