Redan medlem?
Logga in
Något reviderad dikt.
Fångad
likt råttan i fällan jag sprattlar för att bli fri men det är väl sällan den lossnar, allt är en utopi
så länge jag suttit fast en evighet kan tyckas brottats med svåra kast men aldrig jag lyckas
för alltid fångad jag är utan chans till frihet min situation är prekär inom mig full aktivitet
får acceptera min situation kan ej trotsa naturens lagar då blir det nog kollision bäst jag inte klagar
det enda som håller mig ihop är det som kallas huden jag kväver ett ljudlöst rop trivs ej i denna skruden
*Huden är kroppens största organ.
Bunden vers
(Rim)
av
Öknens Ros
Läst 184 gånger och applåderad av 7 personer Publicerad 2021-10-21 09:23
|
Nästa text
Föregående Öknens Ros
Senast publicerade
Ännu en dag Vägskäl Kvinnoförtryck Drömmar Falska ideal Bemötande Väntan Upptrampade stigar Se alla |