Om man gång efter annan blir påmind om att man påminner om någon annan, dock alltid lika oklart vem - man får anta att om det hade varit en association till en obehaglig person i fråga så hade man kommit ihåg vem du påminner om -, så kan man kanske ur ett lite hoppfullare perspektiv se det som ett tecken på en (av oklar anledning) icke åskådlig inre sammanhållning, vilken söker sin påminnelse i sitt försök i helande externalisering?