Du for som en blixt
igenom mitt öga...
Första gången en så´n
stannat kvar, för det mesta
innan man vet ordet av
den bara bort drar...

Allt slogs om i mig
på ett ögonblick
efteråt var jag inte alls
i samma skick...

Som innan...

Men med synen hade något hänt
och med mina andetag
jag var inte längre jag...

I synfältet bara du... Nu!!!

Men min andning glappade
och jag trodde att jag den tappade
men den trappade bara upp ju...

Allt i pandemins tid...

Du där du så nyss bredvid...

Du blev plötsligt rapid!

Försvann snabbt lika fort som du kom.......

Jag ögonen gnugga...

En skugga lagt sig över, va...

Vilken ojust manöver
när jag just nu...

En hand mig i ryggen då når, slår...
-Ewa vad har hänt, du skelande går...
Vet du vad jag tror, att du minsann
ett par nya glasögon behöver...