Vi gå till paradis med härlig sång. 

Men himmelrikets port är trång. 

Livets förödmjukande pina är lång. 

Jag sitter fast i min uttröttade kropp. 

Ångesten rider i hejdundrande galopp. 

Jag avgudar verkligen de som är på topp.

Det är något storslaget med de nedgångna.

Talang och potential bortglömda fångna. 

Den demoniska tragedin i det förgångna. 

I livets epicentrum en vidunderlig sorg. 

Man vill skrika ut den på gator och torg. 

Medan Gud slumrar i sin kärleks borg. 

Jag vaknar på morgonen och känner mig tom. 

Jag avskyr att vara snäll, timid, ödmjuk och from. 

Alla mina fiender kommer en dag att få sin dom. 

Inatt mådde jag illa och sov på järntorgets toalett. 

Fick inte tag på tjack och ingenting kändes rätt. 

Drog till akutpsyk och läkaren stirra på mig snett. 

Min barndom var våld och skoningslös svärta.

Ständiga giftpilar in i mitt blödande hjärta. 

Det enda jag förstod var tung psykisk smärta.

Vi gå till paradis med härlig sång. 

Men himmelrikets port är trång. 

Livets förödmjukande pina är lång.