En ständig närvaro i ett känslomässigt kaos
Själen gråter, mitt inte skriker

Stopp!!! Jag orkar inte mer!!!!!

Var är min energi
Min livslust
Mitt skratt som ska klinga i ljuva toner

Jag gråter
Men inte ens det ger någon mening

Jag orkar inte
Jag vill inte gråta
Jag vill inte känna en smärta som ilar i bröstet
En ångest så stark, så smärtsam

Jag har försökt i så många år
Att fly från den smärtan mig erövrar

All energi går åt till att tänka
Stämmer det jag känner?
Finns meningen med att ge någon tilltro?
Finns orken att fortsätta kämpa
Kämpa för vad?

Jag har i så många år okat andras bördor
Tagit på mig skuld för andras felanden

Jag har nu i min insikt om det forna jag
Funnit en ny tankebana som svider
Så djupt att jag förstört mig i så många år
För andra

Vart fan fanns JAG?
hur kunde jag tränga bort mitt egna värde
Hur kunde jag ständigt låta mig kvävas
Kräkas av andras handlande

Jag HATAR att jag låtit mig utnyttjas av andras onda handlingar

Jag lider i tystnad
I en stor ensamhet

Jag gråter
Men vet ej för vad