En obruten badstrand
från Libanon till Gaza,
mjuk, lite morgonfuktig sand,
nära inpå krigets fasa.

Kan inte stanna inne,
måste andas soluppgång,
drar på mitt vita linne,
ger mig av med lätta språng.

Detta azurblåa vatten,
krevader av solskensglitter,
gömmer också dunkla natten,
virvlande drömmars splitter.

Dånet når mitt öppna öra,
svarta hökar är på jakt,
vem vill se, vem vill höra,
en farsot kräver denna trakt!

Sorgen vill mig helt förkväva,
smärtan bränner febrigt het,
varelser som blod utkräva
är det otäckaste jag vet.

Då står du plötsligt där.
Underbar, smäcker, vit,
silkesskimrande häger bär
svaret på årtusenden av split.

Vi tittar vänligt på varandra,
du utstrålar grace och frid,
glömt är i ett nu allt det andra,
vi fann lyckan utan strid.