Klockan tickar sitt mörker. 

Tiden är utmätt och dansant. 

Döden trippar på tårna som

ett lyckorusigt busigt barn. 

Sorgen lär glädjen att tala. 

Min puls är stormig och ett 

åskväder skrattar och berättar 

sanningarna som jag vill slippa

medan min kärlek förvandlas 

till en eldsprutande drake utan 

nåd nere i den ändlösa avgrunden.