En obegriplighets betydelse,
en oförståelighets relevans,
en svårighet med diktens lydelse
kan bottna i en brist på vett och sans.

De dikter, där man fattar nästan noll,
där känslan tänds men därpå genast släcks
är som att spela fotboll utan boll,
som knäckebrödet, det som aldrig knäcks.

Okej, då återstår ju själva frågan;
Vem skyller man på, då man ej förstår?
Är det poeten själv som ej förmår

få fram betydelsen i diktarlågan,
eller har läsaren tappat förmågan,
att fatta det som knappast fatta går?