Rör sig mot det abstrakta
otänkbara, onämnbara
kallsinnig, världsvan,
strykande sin tangerings linje
av det obestämda
maximala
där mörkret är det ljusaste som finns
där blommor inte längre existerar
där luft är ett vaccum
och man kippar efter andan
försöker nå ytan
som inte finns.
Iskallt