Med en förfinad tonart

Gnäggar klockan som en häst

Till tiggarens välfyllda matvaruhus

Där har han sin paradis bankett

Hösten når sitt mondäna slut

Vintern kommer och snön och isen ligger tät

Bussen smälter i vinterkylan

Och rinner ner i en isfri å

Forsen kyler bussen till is

Passagerare blir till isglass

Och hästen tuggar i sig glassen

Till tonerna från klockans klämtande

Tiden krackelerar till svidande smärta

En halshuggen man iklädd röd kostym

Försöker bärga passagerare från den isfria ån

En fiskare fångar en regnbågsforell i ån

Hans vän säger åt fiskaren att gå och lägga fisken

I knät på en kvinna som står vid kajen som har fiskfobi

Fiskaren vägrar göra så och kvinnan som är

hans flickvän säger till fiskaren ”du är snäll”

Hans vän får dåligt rykte som kvinnan sprider ut

För att vara opålitlig och elak

Vännen och kvinnan ligger sedan med varann

Utan att fiskaren vet om det

En cirkel av poesi förtäljer inget om oss

Utan igenkänning tyr sig läsare till ordets makt

Och läser mellan raderna där inga bokstäver står

”Fantasin till makten” ropar en man i själslig nöd

Men ingen lyssnar på hans svammel och skrik

För en man säger att det är allvar nu

Som om det inte var det förr också?

I en vimlande svindlande balett dansar hästen

Innanför hagen omgärdad av ett elstängsel

Till tickandet från förlupna klockor som svävar

Iväg upp mot himlens garnison

Tiden är på hästens sida ikväll

Taleptox Skrev

Den 20201103

<+>