Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Du fick mig att le

Du fick mig att le
för ditt ansikte strålade.
Du fick det att ge
mig en mening jag fanns.
Du fick mig att se
det liv som du målade.
Du fick det att te
sig som det kanske fanns,
att det fanns plats som hägrade
vi kunde va’.
Där krig ej belägrade
nå’t.
På vägen dit vi vägra de’
som inte var bra,
på väg vi förr vägrade
gått.

Du såg när jag log
trots november som färgade
allt grått när den drog
inöver vårt land.
Riken som dog
mens kärfattig värjade
sig mot få nog
utav kärlekens hand.
Trots höstens förödande
stormande lag,
och blötsnö i mödande
dag,
i höstvedermödandets
dödande slag,
föds i mörkret ett glödande
jag.




Bunden vers (Rim) av Knickedick
Läst 162 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2021-11-02 18:14



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Knickedick
Knickedick