Bårvagnsparkering
betongen bågnar av bångstyriga
de som brister i britsar
lånar nätter genom tabletter
bortsprungen hand söker kontakt
i det gröna och det gula
i ansiktet, på de som kräks
på väggarna över bårvagnsparkeringen
ute trycker svärtan i natten och
inne förvaras den i spruckna pupiller
och felskulpterade psyken
de som glömde själ och gömde hjärta
dränk allt i gulgrön ljusspya
designa stället för smärta
betongen håller dem som inte hållas kan
farliga vanor tatuerades i nervbanor
och tårar rann åt fel håll
jag tror hon krystar kroppen genom korridoren
och känner stegen väga tungt
som den natten hon tappat bort
någonstans där livet levdes för fort
200 meter av pilgrimsfärd
in i mörkrets parkeringsplats
känner sig bortskänkt och ensam kl 00.00