Tallskogen lyssnar
efter sågklingornas sång.
En dag till vid liv.


Stenarna tar skydd -
lurar mossan att stanna.
Snön känns inte mer.


Stillheten bubblar
av länge lagrad glädje.
Oron har synats.


Tysta knackningar
trummar mot fönsterblecket.
Regnet är förklätt.


Trappan suckar dovt.
Knattret av fotsteg ökar.
Rusningstid igen.


Grått bakom fönstret.
Skenet är filtrerat av
krossat havsvatten.


Bundet av tiden.
Rinner i känslorymden.
Inlåst panta rei.


Ur glömskan stiger
plötsligt ett stilla skimmer.
Nåt gammalt blir nytt.


Kallas för glädje –
eller sanning utan skäl,
då blicken fångas.


Träd lever tysta
i ro för människans väl.
Annat märks av tid.


Solen bränner hål.
Molnen mister sina liv.
Dörrarna slås upp.


Jag går förbi den
utan att märka något.
Närvarons skugga.


Vänder mot ljuset
som omfamnar med livslust.
Vitsippan strålar.


Toner av vinden.
Koltrastens slingrande sång.
Opus klätt av skog.


Ovanför staden
sover aldrig skuggorna.
De kastas omkring.


Upplevelserna
skriver under kontraktet.
Livet får mening.


Mandelbrotmängden
hänger i stora klasar.
Vildhetens struktur.


Snödropparna ler.
På permission från vintern -
utan att fråga.


Inlagd konstpaus
mellan in och utandning.
Tomhet - öppenhet


Hinder på stigen.
Fåglarna sjunger igen.
Stormen har flyttat.