den människa som inget annat har
än att gissla sina grannar
ser aldrig sig själv i ögonen
sätt på tagelskjortan istället
det skulle adla er till människa

en stor sanning är det
zebran är ett randigt djur
ränderna går aldrig ur
hur mycket den sig än tvättar
vi kan aldrig förändra andra
enbart oss själva

så fattig och arm den själen
den gnager sig själv i svansen
river ständigt ner
bygger aldrig upp
den står där på torget förhäver sig
som en galen tupp

de som för störst oväsen
är de uppblåsta