hade aldrig vågat
utan dig klokuggla
tron på min förmåga
alltid förberedd för storm
revar då seglet står på språng
har varit där förut
ögon ändrar färg i ljuset
staden ligger ännu i dunkel
glömmer inte regnet
allt uppdämt
saknaden blir inte mindre
har inte glömt en enda
det lilla jag sade eller ett skämt
hör dig genom skrattet
rör om med fingret i koppen
slätar ut vecket på duken
sitter på kanten stolen
alltid beredd
glömmer varken regnet
eller solen