Signaler 

En öppen hand tätt på låret. En varm glipa i urringningen. Hur du rufsar ditt hår. Möjligen är det blicken som sänker sig ner mot skötet och handen kupar sig bakom halsen. Jag sträcker ut mig som en katt i vårsolen på den varma asfalten. 

Växelvarm 

En sommar bort följde jag dina spår. Ringlade mig så att du skulle se mig. Känna mig. Kanske också en dag förlåta mig. Och alla mina krumbukter som förde mig längre och längre bort ifrån dig. Det kan ha varit så att jag redan från start visste att du skulle lämna mig. Var det också möjligen därför jag aldrig lät dig komma mig helt nära. Fast jag ville det så innerligt.  

Indianspår 

Letar du ditt totem innanför gränserna. Själv har jag aldrig ens förstått att det är jag som byggt dem. Aldrig sett dem. Men alltid velat gå utanför.  

I den sommartid föll mitt ljus. Jag vill säga att det föll över jorden för att för alltid lysa. Jag vågar påstå att nätterna ändå alltid består.  

Över sjön hörs rådjursskall och vinden är stundvis fortfarande ljum.