När mina fingrar följer ditt namns bokstäver på stenen

då läser du mig,

ser sorgen rakt i ögonen och ber mig stanna till

du är lika nära som när jag som barn skrev bokstäver med fingret på din rygg

och du tålmodigt fick säga vad jag skrev

tills natten tog överhanden

lika nära som när regnet nu faller i november

möter tårarna och ger svalka till kinder och mull

lika nära som om tre sensomrar inte förflutit innan höstarna tog vid

som om jag bara kunde räcka ut min hand och röra vid din kind

du sade en gång att du inte kunde gråta längre

mamma, det är dina tårar och mina som jag låter falla nu

när saknaden är så stor

de väter myllan vid din grav

ger kärleksörten en droppe av mig

till dig