I ett enhetligt skrik fångar drömmaren världen

Han firas ner genom sagan med en spegel i bröstet - utan önskan att äga, förevigad under en flik av mörker, en sömngångare på drift träden är blodkärlen i jordens lunga fuktigt bär den människan i labyrinter av grönska som ångar i vinden målar bortbrända somrar ur ett fruktbart mörker

som ett åskmoln över huvudet