Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Änkan

När jag går upp för trappan i vårt gamla hundraåriga hus så knarrar den. Det låter som änkan vi köpte huset av pratar med oss. Hon hade bott där i nästan hela sitt vuxna liv och av barnen tvingats sälja och flytta in i en liten lägenhet. De behövde kanske pengar vad vet jag.
Vi kände oss lite skamsna, varför kunde hon inte få bo kvar där till sin död.
En dag när jag var och handlade i ICA affären stod hon framför mig i kassakön,
liten och krum, jag kände knappt igen henne. Hon betalade och tog sin rullator jag skyndade ikapp henne, hon kände inte igen mig. Jag presenterade mig och erbjöd mig att köra henne hem. När vi kom fram ville hon bjuda mig på kaffe men jag måste tyvärr tacka nej för min dotter väntade på mig efter sin basket. Några veckor senare såg jag hennes dödsannons i tidningen. Hon levde bara ett par år efter hon tvingats flytta. Undrar hur länge hon levt om hon fått bo kvar.




Prosa (100-ordare) av Kungskobran VIP
Läst 141 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2021-11-10 08:58



Bookmark and Share


  Solstrale VIP
Ja att bo kvar är medicin. Kroppen hittar över allt. Ingen stress. Vanka trappa upp och ned är en hälsosmed... Kanske hugga ved, vattna blommor, rensa ogräs, göra vinter eller förbereda vår i trädgård, beskära träd och buskar och se hur köksträdgården växer, skörda äpplen, potatis ja säg vem lever inte för evigt i en sådan miljö, ingen vill då dö!
2021-11-10

    ej medlem längre
Man kan aldrig veta
2021-11-10

  ULJO
Det kan man aldrig veta. Inget du behöver ha dåligt samvete för.
2021-11-10
  > Nästa text
< Föregående

Kungskobran
Kungskobran VIP