Är moderlösa barn från konstgjorda livmodern framtiden vi är på väg mot?

Förmågan att odla barn oberoende av sina mödrar är för närvarande science fiction- -men i vår alltmer transhumanistiska, managervärld kan de en dag vara ett skrämmande inslag i verkligheten?
En film som ska börja spelas in i mars nästa år kommer att innehålla "konstgjorda livmodern" som en central plotenhet. "The Pod Generation", som beskrivs som en sci-fi rom-com, kommer att innehålla Emilia Clarke, från Game of Thrones berömmelse, och Chiwetel Ejiofor, mest känd för sin huvudroll i 12 Years a Slave, som Rachel och Alvy, ett par som vill ha ett barn tillsammans, men inte på "traditionellt sätt". Beläget inom en snar framtid kommer paret att kunna "dela" graviditeten och dess biverkningar tack vare nyutvecklade "avtagbara livmoder", vilket låter ... fasaväckande.

Även om "The Pod Generation" är fiktion, är konstgjorda livmodern i själva verket ett hett ämne i prediktiva vetenskapsnyheter. Även om denna "galna vetenskapsdröm" ursprungligen kan ha varit på en lista över andra galna uppfinningar som drömts upp av en ohämmad fantasi i atomåldern, verkar det mer på grund av den progressiva besattheten av transhumanism och flykten från gränserna för "kön" eller traditionell fertilitet.

Veganska kondomer, olivolja lube & soldrivna sexleksaker: Miljöaktivister vill att vi ska ha miljövänligt sex och inga barn
Vidare verkar det i en annan gren (från samma rot) finnas en delmängd av progressiv liberalism besatt av allt som är "vetenskap". Vad vi skulle kunna kalla "Bill Nye" -kulten av envist ateistiska popvetenskapsfanatiker, som känslomässigt skriker om "vetenskapen", punkterar ofta den vetenskapliga jargongen med höga svordomar på grund av någon missriktad uppfattning om att den stöder deras eget varumärke av väckt politik.

Ännu värre är de industriella hälso- och säkerhetsfanatikerna. Denna kult tror skrämmande att det finns en magisk teknisk lösning på varje skrämmande klingande rubrik som rörs in i deras skallar via 24-timmars nyhetscykeln. De anser att det finns ett magiskt piller för allt från rasism till rabies och har därför blint stött några av de mer avskyvärda industriella fasorna i vårt massproduktionssamhälle. Dessa människor tror att växande levande lemmar och organ för transplantationer, som en mänsklig batteriköttgård, är en fiffig idé.

Exogenes är termen för att odla ett barn utanför livmodern. Den enda icke-skrämmande aspekten av denna forskning är för utvecklingen av en prototyp för gestating för tidigt födda barn. Men tyvärr, i alla fall där västerländsk liberal vetenskap hänvisar till exogenes för för tidigt födda barn, hittar du den upphetsade uppföljningen: "och vi kanske kan göra oss av med mänskliga livmoder helt och hållet."

Alla sådana planer, inklusive livsmedelsindustrins Frankenstein-laboratorium försöker "odla kött" - tenderar att se livet från en bestämt industriell lins. Allt liv på jorden, sett i rent materialistiska och kvantifierbara termer, har potential att behandlas som fabriksgårdssvin eller höns. En fråga om siffror, i ett system med den renaste praktiskaheten. Globalistiska matdistributörer vill inget hellre än att odla levande, ugnsklara kycklingklimpar i ett gigantiskt labb. Kanske gör de redan det?

Det verkar som om människor inte är långt ifrån liknande behandling. På många sätt närmar sig världseliten varje dag att tänka på samma sätt mot de människor de är ansvariga för – det handlar mer och mer om att bara hantera siffror på ett diagram. Hur man håller dem "säkra" för "sin egen skull". Alla icke-materialistiska överväganden går förlorade i denna slutliga industrialisering: lagring av mänskliga djur. Inte påtvingad av auktoritära vapenhot, utan från manipulation av våra rädslor. Satsningen på fabriksgården själva härrör från en slavisk besatthet av säkerhet.

Hittills har experiment i syntetiska livmodern utförts på djur, med hjälp av hårda akryltankar och plastpåsar som innehåller artificiellt ihållande livmodervävnader – i huvudsak ett slags fasansfullt plastägg. Ett riktigt fungerande "graviditetsägg" (konstgjord livmoder) kräver teknik för att skapa en konstgjord moderkaka, detta är deras nuvarande hinder. Jag kan tänka mig att detta också kommer att vara någon form av plastbomination. Jag kan bara föreställa mig, i vårt redan plastförxade samhälle, vad gestikulerande och växande människor, från livets början, i plastpoly-vad som än kan resultera i. En konstgjord ersättning för fostervatten behöver också uppfinnas för att slutföra den syntetiska livmoderns technodröm.

Även om det visserligen finns fördelar med denna idé för traditionella 

graviditeter, såsom överväganden för IVF-behandling, leder språket kring denna teknik alltid till de progressiva buzzwords som orsakar i många av oss stor bävan. Språk som "jämlikhet i reproduktionen", till exempel. Med detta menar de att homosexuella par kan "skapa" barn utan att använda surrogat, eller att transpersoner "man-till-kvinna uppfyller sina fantasier genom att "skapa" barn från den konstgjorda livmodern.

Något ironiskt nog hyllas den konstgjorda livmodern som ett sätt att uppnå graviditet "utan kvinnor" trots att så mycket av vår samtidsvärld är feminismens politiska lektring. Ett verkligt moderlöst barn, ett barn vars förälder är tekniken själv.

Hur långt vetenskapen i väst idag är villig att gå för att underlätta nycker av genusteorientusiaster verkar för närvarande gränslösa. Om de kan utforma sitt argument som ett slut på någon form av "förtryck" kommer miljarder att spenderas på att investera i det. De är redan villiga att "ändra kön" på barn som är för unga för att förstå vad det innebär, så om du tror att de kommer att visa minsta tvekan "för barnens skull", misstar du dig. Ingenting kommer att stå i vägen för utforskande vetenskap, för att ge våra bortskämda post-gen-x-generationer något som naturen har förnekat dem.

Om industrisystemet triumferar, det vill säga om systemet självt är en slags enhet som självskyddar, så är alla falska skäl som tillhandahålls (vetenskap, säkerhet, jämlikhet) konstruktioner av en mekaniserad cykel som är fruktansvärt utanför vår kontroll. Om behovsfördelningscykeln bryts ner till dess grundläggande nödvändigheter, kan människor faktiskt så småningom ses som ett slags pod-levande batteri höns. Som experimentella köttenheter, odlade i plastägg och levande i lagerbås, dämpade av illusoriska nöjen, så att systemet kan fortsätta autonomt om dem. Det kan inte finnas någon Matrix-esque blå-piller/röd-piller flykt från ett sådant system.

Men vi kommer åtminstone att vara "säkra".