På vägen kan han inte undgå att stöta på andra dårar. Andra universum som självförverkligar utanför dem ej uttalade lagar inom vilka spelet är menat att spelas. Utanför dem väggar som bygger in det generiska och kväver kreativitet. Vad blir då kvar av världen? En serie förutsägbara, ej så sensationella, händelser som enbart syftar släcka den evigt brinnande låga, i vilken karaktärer så länge har smitts innan de slungats in i tidrummets färgglada lek.
Vad vore en värld utan eld? Utan is?
Enbart karga osaliga grå stenar som i en unison melankoli sjunger sina sorgsna melodier inför döva öron.
Men en gnista räcker för att spränga det berg som skymmer solens ljusa strålar. En droppe vatten är tillräckligt för att förstöra det pergament på vilket profetior skrivs om, och om igen.
En ny värld skapas i varje ögonblick som ett knyte drar sitt första oskyldiga andetag.

Säg mig, i vilka färger har du målat din värld?