Då vi med långa steg
går ut i vardagen
det är ett under vi kan stå och gå
under tyngden av bördorna
då vi genomskådar det ihåliga
och det meningslösa
verkligheten kräver
vi sköljer munnen tvättar händerna
vad vi kan möta
kanhända det finna andra ställen än slagfält
de man ännu minns
då vi bär den tunga skolväskan
fylld av krav
vi bär ändå med stolthet
de fem stjärnorna