Nu vann djävulen igen när vi

valde att förtränga en konflikt, 

förneka ett problem, och hålla 

de gamla extrema traumana 

intakt inkapslade, jag orkar 

nästan inte brygga kaffe på 

morgonen på grund utav 

tröttheten som har suttit i 

min kropp i trettio år. 

Djävulen är spänstig i sin 

fenomenala förmåga att 

manipulera och ge människor 

fel impulser, att vi förtränga, 

förneka och stänga ned våra

system i smärtfrihetens 

blinda mörker i vilket empati 

är uteslutet och relationer 

vittrar sönder. Stäng av kärleken 

så blir allt så lugnt och skönt.

Ett illvrål sitter intapetserat 

i väggarna och svartmöglet 

gror på djupet och alla former 

av uppror är meningslösa i

den tystnadskultur som helt 

suveränt sitter på sin tron med 

ett självbelåtet leende rökandes 

en cigarett så där underbart 

godtyckligt nonchalant i sin

härliga omnipotens. 

Jag sitter i soffan och känner 

mig trött och groggy som en

boxare som har gått alldeles 

för många matcher, och 

det är bara Gud och jag 

som kan hjälpa mig och en 

och annan vän som vet vad 

det innebär att vara utslagen 

eller näst intill. De schizofrena

familjerna finns därute i 

samhället och jag tror att det 

bästa man kan göra är att bryta 

upp och gå sin egen väg och 

söka kärleken och sanningen

på alla områden och i alla 

dimensioner i en god 

självbevarelsedrift 

och integritet på en 

väg som leder hem.