tänd opp, tänk bort, tänk
på vad som helst annat
du sökte något svar, vart
det var du hade hamnat

men där fanns inga svar
där fanns bara det du var
en dröm försatt i dimma
djupa bloss, tillslut blev

pappret alltför trångt för
dina villkor, ditt behov
varför har du fortsatt
bära samma skor?

kanske ett hopp om
att få gå i våra fotspår
än en gång, att kunna
märka världens nysnö

med vulkaniserat gummi,
med svart sandpapper som
skrapar hjärtats lås som
en insexnyckel dyrkar

Son Gokus moln bär det
rena hjärtat, och visst flög
du, men molnet var en
anandamidliknande reaktion

djupa skriken om aktion
blev hesare för varje gång,
munkavel på hårlöst bröst
jag är en döv Oddyseus

djärva dagar, blev till
brusreducerade år
livets äventyr, blev till
grön salva på röda sår