Hostan rister mig råvaken
mellan nattens händer,
på den kallråa frånsidan
av folkhemmets pyssel och socialsmek,
180 grader från råresultatets tillpassning
och ändamålshelighet,
manchestermys och dagisdroger;
dessa livslåga kroppsförsiktigheter,
påbjudna fingranden, terrakottataktiliteter
och stadshusmarmoreringar
i den råkalla stålbranschens tunga
sanningsenlighet,
i ylande metallfriktion och övermakt,
terrängsonderad kraftutgjutning
i nattskiftens drömska råbarkande,
sömngångna samhällens kilometerlånga
sätesbjudningar
i valsverkens väldiga salar,
under traversernas kalifatila spindlar
högt under takens skuggor,
och i sovsalar pulserande i mörkren
på frånsidan av leksaker och vinande karosser,
talmansrundor och kvartersapotek,
prästkonferenser och storgator,
medan månen släpar sin krycka
över grunda lagar
i maktkraftens köttstålsgny;
dödsryckmorlocker svärmande
mellan sömn och vargtimme;
ett mänskolöst skri
på en öde tunnelbanestation kl. 03.00:
”Hjälp, jag är tom!”