Det finns tillfällen i livet 

då man måste släppa taget 

om alla problem och bara 

falla ned i annan dimension. 

Det finns stunder då plötsligt 

tydliga varningssignaler ber 

en att sluta stressa upp sig 

för praktiska saker som 

faktiskt har en lösning bara 

man slappnar av och fokuserar 

på en sak i taget i lugn och ro. 

Det finns tillfällen då min 

kropp säger ifrån och påminner 

mig om gamla kriser och trauman

och jag inser att jag konstant går 

på ett alldeles för högt varvtal 

med för mycket input och 

faktainsläpp i hjärnan som 

skriker stopp jag mäktar inte med. 

Det finns dagar då jag hamnar in 

i gamla förödmjukande mönster 

utan att jag är medveten om det 

tills min kropp är på helspänn 

och tendenser till gränspsykos 

sjunger falskt. 

Det finns stunder då jag måste 

släppa taget och låta mig falla ned 

i Guds dimension där saker stillnar 

så att jag kan börja sortera och 

bearbeta hela det kaos som mitt liv är. 

Det finns perioder i mitt liv då 

kärlek och sanning är det enda som 

verkligen kan hjälpa mig och att 

jag är tvungen att bryta min självvalda 

ensamhet och börja leva som jag lär 

genom att ge min omgivning kärlek.