Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

En Tyst Kultur

Det krävs mycket
av mig som man
det tar allt
att be om hjälp

kanske vara sig själv
och bara älska

en uppfostran
känslolös maskin
prata eller gråta ut
bytes mot en flaska

ge något som dödar
hur rensar man själen
om det enda sättet
att göra det på är fel

utan rättighet
till sina tårar
anklagande fingrar
skrattar åt mig

vad är du rädd för
mörkret upp till midjan
sjunk som sten kära du
fortsätter det såhär

finns det ingen utväg

som ett oskyldigt barn
födds man inte såhär
du blir programmerad

måste gå att bryta kedjan
för jag är tydligen
den svaga länken

jag orkar inte
spela spelet och leva
om det är att vara riktig man
för vem vill vara en man då

om alfa hanen är tillbaks
snuddar vi då på galenskap
vilken kultur
att vara stolt över

finns ett kvitto på det
i den sorgliga statistiken

på de bortgångna
men aldrig glömda
för ni blev
en siffra

de sa att tiga är guld
när de snyftar tyst
i hjärtats djupa källare
vi är ingen produkt
av ingjutet hat

Vi älskar, blöder och gråter
minst lika mycket
Som vem som helst
Egentligen

Vi är människor
dags att hålla ihop
Kanske ge
en hjälpande hand
och våga fråga
Hur mår du
på riktigt




Fri vers av Luna Di Corvo
Läst 209 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2021-11-21 03:30



Bookmark and Share


  Öknens Ros VIP
Att våga ställa den frågan kan betyda mycket.
2021-11-27

    Jerska
Målande och starkt.
2021-11-27
  > Nästa text
< Föregående

Luna Di Corvo
Luna Di Corvo