En Tyst Kultur
Det krävs mycket
av mig som man
det tar allt
att be om hjälp
kanske vara sig själv
och bara älska
en uppfostran
känslolös maskin
prata eller gråta ut
bytes mot en flaska
ge något som dödar
hur rensar man själen
om det enda sättet
att göra det på är fel
utan rättighet
till sina tårar
anklagande fingrar
skrattar åt mig
vad är du rädd för
mörkret upp till midjan
sjunk som sten kära du
fortsätter det såhär
finns det ingen utväg
som ett oskyldigt barn
födds man inte såhär
du blir programmerad
måste gå att bryta kedjan
för jag är tydligen
den svaga länken
jag orkar inte
spela spelet och leva
om det är att vara riktig man
för vem vill vara en man då
om alfa hanen är tillbaks
snuddar vi då på galenskap
vilken kultur
att vara stolt över
finns ett kvitto på det
i den sorgliga statistiken
på de bortgångna
men aldrig glömda
för ni blev
en siffra
de sa att tiga är guld
när de snyftar tyst
i hjärtats djupa källare
vi är ingen produkt
av ingjutet hat
Vi älskar, blöder och gråter
minst lika mycket
Som vem som helst
Egentligen
Vi är människor
dags att hålla ihop
Kanske ge
en hjälpande hand
och våga fråga
Hur mår du
på riktigt