Hans egen bror hade bjudit henne på en match
i fotboll, trots att hon inte ens visste reglerna
för vad som hände på planen, kunde hålla reda
på vilket lag som v var klädda i vilka kläder.
Hon satt i vilket fall och njöt av skådespelet
och de tog sig något att äta och dricka i pausen.
Sedan var det dags att bänka sig igen och ta
del av det som utspelade sig. Då och då hördes
ett sus av förväntan från åskådarna och även
hennes bror drog sig ej för att som ropa, trots
att ingen spelare gärna kunnat höra hans röst
eller budskap. Det märktes hur han inte bara
fångades av spelet, utan även som 'drogs med'
av andra iakttagare bland publiken. Efter den
matchen, precis när de skulle resas och flyttas
omkring av människor, precis när pipan blåst
av den närvarande domaren. Då reste hon sig
och började applådera. Hennes bror såg där rätt
undrande på henne, matchen hade ju slutat
oavgjort, som ett-ett. Men hon stod där och
fortsatte att låta händerna klappa mot varandra.
Andra i publiken verkade lika överraskade som
hennes bror. När hon sedan till slut minskade
sin entusiasm och tog farväl av mötet. När det
blivit som ett avslut i upplevelsen, frågade han
henne vad hon trodde att hon höll på med. Men
hon var själv överraskad över att han alls frågade.
Hon förklarade att eftersom publiken applåderat
då hon var på en konsert med olika artister. Hon
förstås helt naturligt ville ta med sig den vanan
även till arenan för en fotbollsmatch, de hade
ju presterat och bjudit på en bra stunds under-
hållning, så varför inte visa på uppskattning?
(Texten har legat i utkast
sedan 12/6 2021)