Att ett du (Tove eller Ove)
int är vidare förtjust i
att 'närapå drunkna', delar ett du kanske
med stora delar av befolkningen.

Fruktan för att dö är förstås utbredd,
men fruktan för att försvinna
'med ett brak'
som att likt brandsoldaten trampa plötsligt

genom ett mindre bärande golv,
känns även det såväl häpet som 'generande'.
Att inte planera för 'olyckan'
eller en möjligt ej fungerande tillvaro

kan ge en själv sina överraskningar.
Det som ger spänning i teater, bok, film, text, manus,
ger nog inte mycket för underhållningens värde,
då egen upplevelse ger en vink om 'fara på färde'...