Ett perspektiv

Är det fel att basera utrikespolitiken på hänsyn till egenintressen?

Jag tänker att det inte finns något rätt eller fel här-endast olika sätt.

MEN om vi väljer att basera vår utrikespolitik på egenintresse

så ligger felet i att vi låtsas att vi inte gör det.

Vi skrider till handling alternativt avstår ifrån att handla

av vissa anledningar.

Ger sedan förklaringar och rättfärdigar det

med andra anledningar.

Varför?

Kan det vara så att dom som styr vet att om ”den stora massan”

visste de egentliga anledningarna till vad som ligger bakom

dom flesta utrikespolitiska beslut

så skulle inte ”massan” stå bakom dom?

Finns det regeringar som i maktorgan som inte avsiktligt vilseleder ”massan”?

Falska förespeglingar är en del av att att styra ett land

Det är endast ett fåtal människor som skulle välja

att styras på det sätt vi nu blir styrda.

Det är endast ett fåtal som skulle välja att alls bli styrda,

OM inte landets ledning övertygade oss om

att deras beslut är för vårat eget bästa.

Är vi lätta att övertyga?

Nej!

Människan är inte ”dum” på något vis.

Vi ser och vet det osmarta i att styras eller hur?

Så här träder lögnerna i syfte att behålla ”massans” lojalitet.

Maktutövande som nyttjar lögner tillräckligt länge

skapar sanningar som håller ”massan” på plats.

Den som har makten kan inte, får inte låta ”massan” veta

hur hen kom till makten, inte heller allt hen har gjort eller

är beredda att göra för att behålla makten.

Kan sanning och politik gå ihop?

Politik i sig självt är konsten att säga enbart

det som måste sägas

på rätt sätt

som i syfte att uppnå ett önskat mål eller ?

Politik är i sanning en konstform- en praktisk konstform.

Politik erkänner de flesta människors drivkrafter.

Politik noterar de flesta människors egenintresse.

Politik är maktmänniskors sätt att övertyga ”massan”

om att deras egenintresse är ditt egenintresse.

Maktens människor förstår egenintresse.

Maktens människor vet vinsten

i att ge saker till människor

som i åtgärdspaket.

I begynnelsen hade statsmakter mycket begränsade funktioner.

Deras uppgifter var att beskydda och bevara.

Sen la någon till -”tillhandahålla”.

Makten ligger hos den som ”tillhandahåller”

samtidigt är makten även ”massans” beskyddare.

Makten nöjer sig härmed inte med att bevara.

Makten skapar i nu samhället.

Utan oss -som i ett ”VI”

fortsätter mänskligheten i ”status quo”.

Tro-hopp-kärlek

AiA Maria den fria