Vi krisar alla
så inihelvitte;
böljar fram över ytan,
avancerar fram,
mot var och en sin klagomur

Nån skjuter nån annan vid Tempelberget

För det mesta lyckas vi förvränga tidens fall
genom kropparna,
men jag skrattar gud, Glasgow och tilltron i ansiktet

Existensen rasslar, bluffar in,
blaffar ut
mellan dunsande, råkåta köttsäckar

Ögongloberna dallrar stillbligna
över alltings händelsehorisont

Munnarna, rudlika,
ler varandra dumsnutna
i sina stinkande andedräkter;
historielöss
med världen som titthål, ögnanden, ekon,
medan jag står till knäna i minnets svämkägla,
erigerad långt ut i betäckningsfrossan

Det är november i alla böcker,
i alla riktningar,
t.o.m. i Nora Ikstenas modersmjölk,
och jag minns en Dagermanbro
som hade sitt ena fäste i september
det andra i november

Katten älskar mig så mycket
att jag ibland börjar se försonligare på mig,
men bara i svaga ögonblick

Krankheterna står omkring mig
som rejält nerstötta rituella störar,
hala av varje kallblek grynings slem,
gult och tjockt;
en vämjelig substans
med möda uppstött
från mitt innerstas djupaste försvarslinjer

Det är november i alla almanackor,
alla kontrakt och äktenskapsförord,
i alla samlag

Det är våg fem och vaccination tre

Existensen rasslar

Sjöisen sjunger sin åskmimikry
i kvällningens Västiträsk;
skrämmer de levande

Döden sitter ute i råttmörkret
och putsar sig som en katt

Slemmet jag vränger
ur mina värkande luftrör
före soluppgången
kallnar som riklig sperma
omkring mig;
spydd
istället för ejakulerad,
projicerande en däven död
istället för ett sprittande liv;
ett sjaskigt slut
istället för en benign början;
tar ett segt grepp om mina anklar;
lockar med kvävning
i Hades fångstgropar;
frestar med avgudars och fallna änglars
ambrosia
och djävulsknektarnas nektar;
avgrundernas snedbjudna dödselixir

Dödsbevisen
är den krossade förnumstighetens
slutdokument

Människohoparna fyller sina vilsenheter
med meningslösheters meningslösheter;
pulserar under novembers soffprogram
och dödsryckta matlagningsflin
i genitala kittlingar
och stanksvettiga diskbänkspåsättningar
i pepparkaksbaken
medan brandmän och ambulanssjukvårdare
attackeras
i politikerskapta getton

Det är november i evighet och i all hast;
breka så jag kommer åt,
pungen slår vanvettigt,
pålen pistongpulserar,
fingret i arslet,
klockorna i Storkyrkan ringer till orgasm

Sverige ligger bi i gammal kättja
och kallskuret;
vanligt folk tar sig tid
med lite porrsurf och tvärrunk,
mellan talmansrundor och statsministeromröstningar

Man hostar slem och runkar
och tänker sig den kåta damen
i närbutiken doggy-style
efter stängningsdags,
medan sperman sprutar
och det sega förkylningsslemmet
väller

Jag döper i andanom om Bengt Emil Johnsons
Gubbdrunkning till Gubbrunkning

Det är november överallt
och rena dödskampen i studsmuttan