Egentligen ville hon ha sällskap.
Slippa sitta där ensam och i allén.

Bara att hon trodde sig förstå
mitt behov av att nervöst

fylla luften med prat,
som för att söka trösta hennes stund.

-

Hon hade en melodi i huvudet.
Hon hade den där,
eftersom han just förbjudit henne
att som nynna, tralla

då han i hennes närvaro
visserligen sade sig vara i behov av den,
närvaron av någon,
men samtidigt 'behöva sakna något'
för att sedan 'kunna skapa ur intet'.

-

Precis då han tagit fram
en ny duk att måla på
som av iver och längtan till att skapa

han har samtidigt behov av
att duken är just tom
att hans eget huvud är lik duken
tom på intryck

-

Likt ett bord, tomt på dukning
av tallrikar, glas, bestick, mat och dryck,
en närvaro av möjliga människor.

Skapar han som ur tomma intet
de mest intagande saker
i trä, papper och andra material

han tar ur ett härtill avsett skåp.
Pussel i såväl två som tre dimensioner,
vecklar in sig i konstruktivt arbete.

-

Hur kommer det sig att fängelsekunder
börjat skicka efter stick
beskrivningar?

Är det möjligen i kölvattnet av 'Pestens tid'?
Men hur har utvecklingen sett ut sedan dess?
(Is it safe?)

-

(Is it safe?)
Är en känd replik ur filmen
som på svenska fick heta
'Maratonmannen' med Dustin Hoffman.

Har så tjänat till att berika
film konst en samt givit 'tandläkarskräck'
ett sådant som lyft, alltsedan dess.

-

Handplockade (j)ordgubbar, kommer inte ens i närheten
av piskad grädde med fruktcocktail eller 'en påse öppnad
Jellis på biografen. Ett underbart godis med doft.

Jag har heller aldrig förstått mig på kombinationen av
champagne med jordgubbar.

Jag grät, inombords, då fröken bakom disken strax
utanför biografsalongen, meddelade att produkten
inte längre fanns att tillgå.

Jag köpte förstås ingen biljett till filmen den aftonen...

-

Det sägs att
(råkade glömma vad jag skulle skriva här).
Utvecklingen har gått bra långt när
en robot (polis konst apel)
tappar humöret och på frågan
'Vet ni vem jag är?'
Drar revolvern och sätter tre skott
i bil ens ena akterdäck.

-

Exempel på väntlighet.

Berra.
- Då din telefon behagar ringa.
Skall du svara?
En okänd på väg hem.
'Vad vill du?'
'Jag vill ha din smartphone'!
'Åh, ingenting annat?
Det var så sant, det här är min lilla extra.
Jag måste ha glömt min stora
på tjänsterummet i polishuset!
Du är väl bussig och hänger med dit?
Det går visst mot sommar, tror jag.
Men du kan väl int bara gå nu...?

(Känslan av stor besvikelse
skall framgå strömma ur berörd strupe)