Är det så underligt att det sker så mycket både fysiskt och psykiskt våld i ett land där en massiv förnekelse- och tystnadskultur råder? Man möts av dessa sjuka attityder redan när man föds och det är väldigt svårt att försvara sig mot dem för att inte säga omöjligt. Hur fel än mamma och pappa har så har de trots det alltid rätt och det får absolut inte ifrågasättas. Sen kommer tigandets straffande tystnad som en ogenomtränglig dimma som stänger ned alla argument och skulden fyller barnet som flyr in i ett extremt våldsamt TV-spel. Tio år senare så håller detta barn en pistol i handen och det är på blodigt allvar när all vrede och allt hat från hela livet exploderar i ett direkt dödligt våld. Mamma och pappa blånekar, nej vi har inte gjort något fel! För i förnekelse- och tystnadskulturlandet Sverige har aldrig någon någonsin gjort något fel och så är det bara. Våld föder våld föder våld som föder våld, psykiskt och fysiskt. Nu sjunger vi Nationalsången allihopa! Kärlek till alla.