genom själen blåser vindens andedräkt
blåser genom svällande seglen
båten flyger över fräsande vågen
när vi ror mot hamnen
med brinnande solen i famnen

borta vid synranden dalar aftonljuset
och långt därute revet, där skeppet en gång strandade
stormiga nätter vida hörs sjömännen, de sjunger ropar

tystnaden faller som droppar från årbladet
när vi ankrar bryggan
det enda ljudet vingebruset
från fiskmåsens flykt ut över havet