Jag drömde om ett liv högt bland molnen
Istället var jag
hög bakom ett hus i trädgården
med dig
Hade aldrig räknat med att livet skulle sluta så
att ett rus inte ens kan rädda oss två
Då ett skratt inte ens är glädje längre
och röken från din cigg slocknar lika fort som
elden i din blick

Vet inte om det var du eller jag som sa det att
det aldrig skulle ha funkat ändå

Du var för snäll och jag var för ensam
Ensam med dig var värre än
ensam med ensamheten
Du kvävde mig med ditt dåliga samvete
Det var ju aldrig ditt fel att jag inte ville vara där
Allt jag nånsin velat är
att kunna bli kär i
nån som jag vet alltid kommer finnas där