Drömspelet

Det va som en saga som eldades runt i vespisar, på himlar och fjärder.

Ja grep den ibland och förlängde den i väntrum å sommarnattsdrömda färder.

Ibland blev den kvar… någon lägrade den och då vilade nått under husen.

Ett minne blått eller va det en sömn som stillade vinden i ljusen.

Ett hjärta på himlen ett plan i en loop
En virvel en form å vi såg den.

Kanske var det en gång som sandats en gång långt längre än våra minnen nu skrev den.

Å när den där gången… nu berättar jag den, vill förlängas långt bort till horisonten.

Då målas en bild, då sjungs det ett hopp å då vadas Fontana di Trevi…

Å ett nött litet trappsteg som ligger å ler i sin rad från Pincios sluttning ser vi.

Så långt bort men samtidigt så nära att alla seende känner den inuti sig.

Det är så vi målar så färgerna ler å vi spinner den tillsammans i turer.

Kanske vet du nånstans att den viska ditt namn fast de andra bara hörde bruset.