Jag går på bara går på
så inser jag vilken brutal sälle jag är
men det är den jag är
och jag inser ingenting mer

Försöker stanna upp
av pur förvåning av de sår jag sått
men de slog aldrig rot
för jag är ingen illvillig idiot

Jag ser mig omkring och upptäcker liv
verser på kontrakurs en unge som är stursk
men det är vad den ungen är
och bara världen vet var det bär

Med tiden vissnar de örter som var grunden
till den personen som är idag som är jag
och gående träd som bär på purspäda åldermän
har två vägar i en dialog att gå