... i tacksamhet ser jag ut över mitt inre landskap... det har formats av livets slipning och vaskat fram mig... i de djupaste dalar finns både gömslen och skattkammare... till gömslena har jag förpassat det jag måste glömma för att orka leva i glädje... i skattkammaren har jag lagt de vackra klenoder av livserfarenheter och förmågor jag aktar högst...

... uppe i bergsmassiven ljuder ekot av den jag minns av den jag innerst inne är... i de strilande forsarna lever min vitterhet och mina helande förnyande hälsokrafter... på de bördiga fälten odlar jag mina begåvningar och kultiverar mina färdigheter... i skogen ryms min integritet som sköts lika noga som den känsligaste biotop...

... i ängarnas blomster placerar jag mina vinster så att inga frön går till spillo vilket gör att de ger ränta i nya skördar... örternas fält fylls av förtröstan på en ny morgondag...

... mitt inre landskap som jag är ansvarig för sköter jag med hjälp av allt jag tills idag känner till... de motgångar jag erfarit och känslor där av jag orkat härbärgera vittnar om kraften... detta ger mig förmåga att leva och verka i detta landskap...

... i mitt inre landskap var över molnen kan mörkna och solen gå i moln... där insikten gett mig förståelse för att livet vänder åter liksom solen... regnet blir livselixiret som både sköljer rent och vattnar... det är tårarnas floder som fylls på för att fördela belastningen av livets stress och press...

... de vägar som jag anlagt ger plats åt resande som passerar förbi... de djur som här lever symboliserar alla arketypiska personligheter... alla dem behövs för att kunna förstå människan "mig" i relation till dem jag möter...

... när jag tar semester åker jag därför aldrig bort... jag reser in i mitt inre intimaste hemliga landskap... där väntar rekreationen och gemenskap med familjens alla vackraste minnen...

... det är i drömmens landskap jag får veta vart jag är påväg och hur jag ska ta mig fram... myrens gungfly rymmer djupaste vatten under sig... och jag vet hur gott detta vatten kommer göra när det har genomgått kretsloppet... de bördiga jordar som kommer nås av dess näringsrika droppar...

... i allt detta är jag och där vandrar jag i väntan på allt... det allt som sinnena ska komma att reagera på... så att vad jag upplever oavsett vad det är ska falla i god jord...

... under varats gång tankar jag på med medvetna val och beslut... vilket betyder att avstå sådant som kan skada mig eller andra... cirkulärt medvetna val där jag ser till vart och ett av dem ska kunna gynna flera parter än det ska kunna förbruka... beslut där ingår stundom att välja bort eller avlasta mig från bördor... men inte för att kasta dem över landskapet godtyckligt... eller betrakta någonting som skräp... utan se det som något att omvandla på nytt...

... det finns en tanke att se till att omsorgsfullt recykla och ge lärdomen vidare... då är inget av det jag upplevt av ont förgäves och jag kan uppleva förtröstan istället för vrede, hämnd eller bitterhet... det ger återvinnandet av värdighet för mig själv som alstrar och ger värme till mig att stråla emot dem jag möter...

... det är därför inga vägar leder in eller bär till mitt inre landskap... men där dock alla vägar från mitt landskap istället bär ut till livet... någon skulle likna detta vid att alla vägar bär till Rom... och jag undrar om det inte är vad de menar... där finns hjärtat av mänskligheten, men inte så som att jag menar att Rom är mänsklighetens hjärta... utan jag syftar på människans  hjärta, och vandringen dit, dvs vägen är själva målet...

... landskapet mitt dvs mitt inre landskap är mitt mål och att vårda så pass värdigt att  livet mitt blir hanterligt... för de gånger jag möter ondskan ska denna inte få mig att falla för den eller vackla så den blir en del av mig...

... så när du sitter med dig själv ensamma dagar minns att du kan designa och bygga ditt inre landskap precis så... de förmågor du har som gör dig själv och andra gott teckna ned dem... upplys dig själv om det som i dig är kapabelt och har förmågor att härbergera allt av gott...

... lär dig att härbärgera allt av gott i ditt inre landskap så att du kan stå emot allt av ont i allt du möter i ditt liv...

... vi alla är här på jorden med någon slags insikt från livet här... att dela eller att fördela bördor, erfarenheter, kunskaper och vetenskaper genom kärleksfulla gester är alltid gott...

... det börjar med att var och en sköter om sitt inre landskap så att det blommar... det är först när man lärt eller kan lära ut detta som världen kan bli en plats där ingen människa går förlorad i ondskans framfart...

... då när vi förstår att jorden är vår gemensamma och detta är förutsättningen för en bättre värld kan vi se resultat... vad är detta resultat för någonting undrar du då?... jo att aldrig ta eller förbruka någonting vi inte har rätt till och alltid värna om vår   levnadsmiljö för allas bästa...