Hon var så kärleksmjukt ljuvlig

vacker som en liten skogsblomma

där ute i vildmarkens kärvhet

så nog fanns det en mening

med att hans stora längtan

skulle finna svaret

i hennes drömmande ögon

Tvenne hjärtans möte

så rätt och nära, förutan tvekan

himmelskt, ja just så oändligt härligt

ändå så mänskligt, förgängligt

fyllt av kärlekens skiraste

bräcklighet

"Ty allt var såsom det var sagt

blev precis som det skulle

och kunde inte vara

annat"

- Men må hända

allt redan är förutbestämt,

för se, trots våra val av vägar

tillåtes vi aldrig bestämma 

över livet, det nyckfulla

oförutsägbara - 

Så med tiden

fortsatte han att vandra

och plocka blommor

i skogens vilda marker

men Hon, den allra vackraste

förblev ändå hans enda 

och stora kärlek

intill hans sista andetag