Ännu en overklighet
framställer sig bastant och palpabel

En jordskugga vill heta natt;
dess baksidesblände traktar tillmälet dag

I sömnen
vränger sig märkliga maskliknande parasiter
ur anus;
ser först ut som små snorbusar,
men växer snabbt ut
till halvmeterlånga, decimetertjocka larver,
som snabbt krälar över köksgolvet

I vämjelse griper jag efter kameran
och börjar fotografera odjuren,
rakt ovanifrån,
men har optiken inställd på M, manuellt,
med alldeles för liten bländare vald,
så bilderna blir sotsvarta

Ställer snabbt om till helautomatik,
och lyckas rassla av några rörelsesuddiga bilder

Jag ringer min mor
för att rådgöra med henne
om min psykiska hälsa
och för att söka tröst,
totalt glömsk av att hon dog 2007,
95 år gammal

Letar upp numret
till Bagaregatans vårdcentral
i Nyköping,
men börjar ana att jag drömmer,
och avstår samtalet

Nu ligger jag på rygg
i Norrbotten
och smuttar kaffe,
tvekande
mellan C. G. Jungs
Psychology of Kundalini Yoga
och Gary Snyders
A Place in Space

Decembermörkret står vitt och brett
runt min läslampa,
men skogen sjunger ensligt
i min erfarenhet,
som en evighet runt huset
som står på kullen
och breder ut sitt tak
över mitt habitat,
där Stora Drömskeppet
orörligt stävar,
med år och nätter forsande
runt stäven

Mina sinnen samlar sig till genomgång,
nynnar i huvud och kropp;
öronen vällustiga i cut-ups
av Sune Karlssons åttiotalspoesi
medan libidot visslar en gammal melodi
ute i nån slags gränstrakt mellan nu och här

De tomma timmarna
innan hästutfodringen kl. 10
fylls av vålnader i vackra visitationer,
mina händer tecknande till mig
på armlängds avstånd

Jag för bok
över dagens framryckning
och lyssnar på en flock kajor
jag spelade in för decennier sedan,
medan hjärtats dova rörelse
ger kontinuitet
och minnen av fotspår – tidens eget bevismaterial -
bakom mig i snön i mörkret
eller i strandsandens midsommarljus vid Saimaa

Kroppen ligger lojt innesluten
i sin hudkostym,
blodet forsande
i konkurrens med Norbäcken

Hormonerna pustar och stänker

Ännu är huvudskålen mitt huvudsakliga tillhåll,
alldeles tillräckligt fascinerande,
skräckinjagande ombonat,
fullt med blindfönster
och genomskinliga speglar

Måhända är existensen verklighetsbaserad,
fast ingen kunnat fastställa en definition
som ställer utom allt tvivel
ur alla vinklar och format

Vi flyger ändå,
utan hållhakar eller släpkoppel,
i husguden Pelle Sanslös efterföljd,
obekymrade om gravitation och befälsordning

Obeständigheten gör murarna porösa
och luftrummen andlösa

Vi förtjänar alla frigörelsen
ur namnen,
ur termernas tvångstankar,
subjektlösa i språken:

burrar upp, singlar ner,
susar, viner, morrar

- eller som i spanskan:
Tengo frio, tengo dinero,

och i finskan:
Olen yksinäinen

There is a tremendous power
in each day:

a cube of ice
filled with light

a cube of infinity
inside each time unit

Viskningarna stiger ur dagvattenbrunnarna