Jyoti vill fylla varenda hylla med prydnadssaker. Deepak tycker det räcker med enstaka sak. Det hela resulterar i väldans massa hyllor med en grej i varje.

Deepak skulle gärna se ljusblå tapeter. Jyoti har snarare smak för laxrosa tapeter. Som kompromiss sätter de upp turkosa, relativt mörka tapeter.

Jyoti ringer titt som tätt till bekantingar för att bjuda hem dem. Deepak trivs enbart att vara max två personer i lägenheten. Så varje fredag får Jyoti bege sig ut på party, medan Deepak får mysa ensam i soffan.

Deepak packar in nya konservburkar i skafferiet och tappar upp reservvatten på stora dunkar. Jyoti plockar en karamell ur varje ask och öppnar flaskor utan att kolla hur många som finns kvar. De kommer överens om att alltid spara sista biten och sista skvätten (stoppar ned tusentals ingredienser i tomtesäcken och sätter lås på).

Jyoti står och väger mellan om Magdalena eller Nooshi ska få hennes röst. Deepak har bestämt sig för att Jimmie eller Ebba vore bättre som statsminister. Vad de däremot är eniga om är att aldrig i livet rösta på Annie, eftersom C har blivit extrema.

Deepak rasar och skäller på den uteblivna snöplogen, som fortfarande inte har kommit till deras gård. Jyoti njuter av den ljusnande utsikten och att kunna somna utan massa skrapande oljud. Nästa morgon ojar sig Jyoti hysteriskt över all snön som fastnar vid skorna och däcken, medan Deepak lugnt går på och bara åker.

Jyoti känner sig lycklig över att den ohyggliga hösten trots allt har rusat förbi redan. Deepak blir deprimerad över att sommaren är försvunnen, blickar bitterljuvt tillbaka på bärbuskar och badmintonfjädrar. Bägge börjar nästan tro på att våren kommer hitta hit igen.

Deepak tackar flera gudar för att han och kvinnan har fast tak över sina huvuden. Jyoti tackar andra gudar för att hon och mannen slipper ha lervälling under sina fötter. När de lägger sig i sängen är det som om hjärtan bankar i varenda vägg, och skänker drömmarna dess turkosa blod.