Långsamt dalar flingor av snö
flagor av minnen svävar med
tills en gnistrande vit lockande matta
knastrar under våra steg
och den bildar början av en scen

scenen är barndomens gräsmatta
bakom häcken där piskmatteställningen står
snön virvlar, vinden nyper i vårt kindhull
men vi placerar häl intill häl och tårna utåt
och gör spår i kängor med tydligt räfflade sulor

under en gatlyktas sken
betraktar vi hänryckt
de traktorspår vi gjort
och bredvid ser vi små på jorden
spår av gracila fågelfötter

där snön fastnat bildas en röd ring i huden
i nacken och runt handlederna
himmelen mörknar och vi lommar hem
öppnar vår dörr och ropar på mamma
som hjälper oss av med kläderna