Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Sista gången

En ringsignal. Och det läggs på.
Det var signalen för mig att komma ner. Mina två vänner är framme i min parkering.
Försöker fukta mina läppar men är helt torr i munnen. Måste dricka vatten- igen.
Mina händer skakar som fan. Törs inte veta hur nervös jag är så jag skippar glaset. Använder handflatan i stället. Medan jag klunkar i takt med andningen tänker jag tillbaka till min barndom. Vart fan gick allt snett?
Nu står jag här i min etta på 40 kvadrat. Dricker som en kamel ute i det fria. Men inte så länge till om allt går snett. Gud förbjude. Ja, som ordspråket säger: Människan planerar. Gud skrattar.
Men Må Han inte skratta idag.
Jag kammar håret med den blöta handen och torkar om munnen med den vänstra. Tittar runt om i lägenheten en sista gång som en detektiv på en brottsplats. Inget får missas.
Alla lysen är släckta. Alla fönster är stängda. Väskan är stängd. Fickorna är tömda. Allting stämmer.
Den skottsäkra västen tynger ner mig som en börda för mina synder.
Ok! Redo att gå ut. Tittar ut genom kikhålet innan jag öppnar dörren.
Vill verkligen inte ha en konversation med pratsamma grannen i detta tillstånd.

Jag ser mina två vänner sitta i bilen helt tysta. Jag möter deras blickar som skannar mig efter ett uns av rädsla. Men jag vägrar ge dem en anledning att tvivla. Öppnar dörren och sätter mig bakom passageraren. Vi skakar hand och lämnar parkeringen sakta under en tystnad.
Jag kan inte hjälpa att se ut mot de lekande barnen i gården. Att vilja hellre vara i deras oskyldiga skor.




Prosa (Roman) av BaaBiiBoo
Läst 98 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2021-12-03 06:04



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

BaaBiiBoo